Inlägg

Jag är med jobb!

Japp jag fick tjänsten på daglig verksamhet på 50 % precis som jag ville <3. Jag börjar introduktionen när lilla E är inskolad på förskolan. Han börjar nästa vecka. Jag är så glad. Detta kommer bli bra :)

Nu väntar samtal med min förra arbetsgivare samt med FK.

Fröken F

Orolig måndag

Usch här ligger jag sjuk igen. Förra gången, se inlägg 19/2, slutade det med inläggning för lilla E, dubbelsidig öron- och lunginflammation. Just nu är det bara jag som är dålig och eventuellt även lilla E. Svårt att veta om dagarna, men i natt var han täppt och luktade infekterad som jag. 
Jag är i en nyorienteringsfas. E börjar förskolan om ett par veckor och jag har förbrilt sökt jobb sedan en månad tillbaka ungefär. Lagt ut krokar där jag kan. Ska på intervju den 3:e och träffa chef för daglig verksamhet. Känns jättekul och spännande. Ändå ligger jag och oroar mig för framtiden och ekonomin och att det "bara" är ett sommarjobb. Det är den trygghetssökande delen i mig som har panik. Som inte vill nolla SGI:n som inte vet om föräldraledighetsdagarna kommer räcka att täcka upp en halvtid. Det är den utmattningsskadade hjärnan som inte vet hur man ansöker hos försäkringskassan när man inte vet hur mycket man kommer få jobba. 
Samtidigt håller jag på med en ansökan om studier…

Vi rider ut influensan

Japp, dottern är snart på andra sidan, men febern vägrar släppa taget om henne helt. Men idag ville hon äta godis.. Det ser jag som ett friskhetstecken. Och igår var hon så där bubblig som hon brukar vara, full av prat och upptåg. Sonen insjuknade i lördags/söndags och vaknade idag med 39,9 grader i feber, pipande och flåsande andning. Jag har nattvakat en hel natt och en natt med korta avbrott av sömn. Gav honom febernedsättande och då sov han bättre och till följd sov även jag bättre.

Följande två dagar är vi två vuxna hemma och då känns allt mer hanterbart. Men idag har faktiskt rullat på bra. När jag vaknade kände jag lite panik, men jag har känt igen min lilla kille idag och han har lekt och busat när han haft febernedsättande i kroppen. Sovit två ggr. Inhalerat ventoline.

Jag blir iskall i situationer som denna. När ens barn är sjuka. stänger av känslor och handlar. Vet att det kan vända sjukt snabbt och att det kan bli läge för inläggning när som helst. Hade jag inte besuttit d…

En elefant balanserar...

Jag balanserar bra numera, det får jag ge mig själv kredit för. Ibland ligger jag raklång i sängen några timmar för att kompensera en dag av inre stress och mycket intryck. Men sedan är jag på benen igen. Jag utövar medveten närvaro ofta, minst en ggr per dag. Yogar med barnen på golvet, medan de kravlar över mig. Det är inte tal om att träna på att stå på huvudet eller något sådant avancerat. Men det lilla jag gör mår min kropp bra av. Ta sig ut på promenader gör jag, men jag stressar inte ut. Vissa dagar blir vi inne hela dagar i pyjamas, med typ gott samvete, ibland behöver jag påminna mig om att tankar som "jag borde" inte ska påverka mig.

Jag har energi igen. Härom dagen sprang jag med min dotter och sonen i vagnen i en lek, ingen träning i den bemärkelsen utan ett roligt sätt att ta sig fram, springa och hoppa över fantasihinder. Det är så stort att orka vara närvarande i ungarnas lek.

Att ha barn är tufft, jobbigt men herregud vad mycket glädje det skänker. Det går in…

Tankevurpa med efterföljande kaos och huvudvärk - men jag står still i båten, en dag blir havet stilla igen.

Man kan inte kontrollera sina tankar, man väljer inte hur man mår, men man kan välja att inte lita på på tankarna. Man kan välja att tolka när det inte känns bra i magen som en varningssignal att inte lägga någon stor vikt vid de tankar jag just nu tänker.

Helt tvärt emot hur jag fungerat under livet. då jag till största del har litat på mina tankar. Att de fått styra min upplevelse av livet. Ytterliga en insikt ta inte beslut när du är nere -desperat utan ta dem när du är inspirerad-uppe. Upplevelsen av livet handlar om hur du tänker om det. Men du kan inte styra dina tankar så du har ingen skuld. Men när du lär dig hur tankarna fungerar, hur kroppen fungerar kan du stå still i båten när det blåser, utan att bli livrädd. Det kommer att stilla sig. Kroppen söker balans själv, men börjar vi försöka påverka och kontrollera blir det värre. Då sjunker vi djupare och stannar längre kvar. Inte utifrån och in utan innefrån och ut. Det yttre är inte orsaken till hur det känns och hur vi upple…

En känslighet som inte lämnar mig

Jag har mått oförskämt bra länge nu. Det glömmer jag så lätt när jag nu sitter med ångest enda upp i halsen. Jag är i en förändringsprocess från heltid mammaledig till mammaledig + timanställning. Planeringen är att lilla E ska börja förskolan under våren. Både jag och min sambo är i samma träsk, vi kravlar runt och känner att måstena hopar sig. De allra flesta nätterna sover jag inte många sammanhängande timmar.

Nu har jag varit på anställningsintervju och lämnat in registerutdrag, varit på informationsmöte och skulle skrivit på anställningspapper om de hade varit klara med löneanspråket. Och jag sitter där på kontoret, ett av många kontor i vårt land och får sådant ångestpåslag att jag blir alldeles matt. Jag är fortfarande enormt känslig för krav och förväntningar.

Arbetet handlar om att vara en avlastning för föräldrar samt följa med på aktiviteter utanför hemmet. Men på kontoret frågar kvalitetssamordnaren om jag inte skulle kunna skriva genomförandeplanen. NEJ. Men där sitter ja…

Identifikationen - en del av sjukdomen

Under den tiden innan jag kraschade och blev sjukskriven hade jag under en lång period försökt identifiera mig med det sjuka i mig. Normalisera varför jag inte ville umgås med människor, varför jag inte orkade leka med barnen, varför jag inte kunde skratta längre. Jag försökte hitta anledningar i mig och utanför mig. En period var jag väldigt fokuserad på vad barndomen bidragit med. Jag fastnade i det mörkaste hålet av dem alla. Jag föll utan möjlighet att hitta tillbaka.

Så här i efterhand kan jag förstå att den där identifikationen var ett sista försök att hålla fast vid något friskt, att skydda sig mot det sjuka. Men det drev mig bara ännu längre in i det sjuka. När jag sedan inte orkade mer och min kropp verkligen med råge sa ifrån så slutade jag blunda och insåg att jag varit sjuk länge. Psykiskt och fysiskt sjuk, men jag hade bara inte velat se det.

Men jag inser i skrivande stund att det finns de som inte kommer längre än identifikationen. De som faktiskt lär sig leva med det s…