Utmattningsparentesen

Jag tipsar om detta underbara inlägg som är en sammanställning av tips och råd för oss som har problem med att falla i fridfull sömn hela natten:  tips för att sömnen ska fungera Jag testade rådet att lura hjärnan och tänka att jag bara ska vila lite och därmed inte tänka jaha då var det dags för nattsömnen. Och TÄNKA SIG det fungerade! Jag somnade jättefort och vaknade bara när jag var tvungen att springa på toa och då testade jag det igen "jag ska bara vila lite" och somnade om.  Så inatt var första natten på länge (alltså sjukt länge) som jag inte var vaken mellan 00:00 och 05:00. Trots det sov jag två timmar på soffan efter att jag lämnat dottern på dagis. Idag hade jag väldigt få aktiviteter och låg i skuggan med fötterna i en balja med kallt vatten.  Ensam idag också med dottern från lämning till imorgon bitti då sambon är ute på gallej. Hade tur att en ur vårt nätverk kom och åt middag med oss vilket även tillät mig att sova/vila på maten innan läggningen av dott

Vilken enormt fridfull dag det blev idag. Efter frukostvilan började jag plantera pelargonerna, men slutade inte där... Jag planterade även ut våra gurkplantor och våra ärtor. Under tiden tänkte jag att nu tar jag mig nog vatten över huvudet. Det var tungt med jordsäckarna, men det gick bra. Jag tänkte även på det arbetsterapeuten sa, att hitta aktiviteter som ger flow, känslan när man glömmer tid och rum. Och att vara i trädgården och pyssla om mina plantor ger verkligen flow. Plötsligt hade klockan hunnit bli en bra bit över lunch.  Jag vilade lite i solen innan jag åt gårdagens rester, sedan vilade jag igen. Därefter hängde jag tvätt och hämtade dottern, handlade enbart förnödenheter på väg hem. Väl hemma skar vi upp vattenmelon som vi åt på terassen och dottern lekte med grannbarnen. Då passade jag på att vila och hålla lite uppsikt.  Till middag blev det rester kombinerat med det som fanns i frysen... Fiskpinnetacos... ja det gick hem hos dottern som åt upp varenda smula. Jag

Tänk hur värme och sol kan göra en extra levande. Sitter på altanen och njuter av min frukost. Lite glad att stresshanteringen ställdes in idag då jag var trött när klockan ringde. Nu har jag en hel obokad dag framför mig. Det är lite av en lyx eftersom trots sjukskrivning blir det en del tider att passa hit o dit. Räkningarna fixade vi igår kväll. Får se om andan faller på och jag planterar ut de två pelargonerna jag inhandlade i lördags: Mårbacka tulpan heter sorten och blommorna är vita. 

I min utmattade hjärna befarade jag att ni kanske skulle känna er lurade eller tänka att jag inte är en "renodlad" person med utmattning.  Bjuder på en bild på magen: I början av graviditeten kände jag mycket rädsla för vad andra skulle tänka om att jag som utmattad även var gravid. Men familjelivet flyter ju på oavsett vad livet har i beredsskap för oss.  Therese Victoria kan verkligen relatera till rädslan. Men barn är en enorm källa till glädje, hopp och kärlek också. De ger enorm positiv energi även om det periodvis är tufft att vara förälder är det inget som jag känt att jag inte mäktat med.  Men det är klart att jag i o m utmattningen upplevt att jag inte räckt till. Samtidigt har nog mina mammaideal varit rätt höga, min dotter har inte farit illa av att jag blivit mer mänsklig.

Jag har medvetet valt att inte berätta på bloggen att jag även är gravid och att vi väntar tillökning i sommar. Det för att jag ville fokusera på utmattningen i bloggen. För mig har utmattningen varit det primära tillståndet fram tills nu när jag känner att ju längre graviditeten lider så är det den som istället är det primära tillståndet, i alla fall fram till förlossningen.  En anledning till att jag inte valde att gå ut med den informationen från början var att jag behövde själv förstå min utmattning först. Det är så lätt att tänka: ja men det är ju inte så konstigt för du är ju gravid. Men det är inte så enkelt. Trots att jag försökt särskilja de båda tillstånden och förstå hur de påverkar varandra kan jag med största säkerhet säga att jag ibland inte begriper ett smack. Men att de påverkar varandra det är helt uppenbart.  Nu känner jag att jag kommit en bit på väg i min återhämtning och är något bra på spåret. Det med att leva randigt, det med att våga stå upp för mina egna sl

Sms:et och mailet jag skickade till chefen: "Jag har vägarna förbi i eftermiddag och tänkte titta in och hämta lite privata saker som jag saknar, bl.a. Skor o solglasögon. Om jag orkar plockar jag ner mer saker. Tar med mig min kompis xx. Mvh xx" Fick inget svar, vilket ökade på min nervositet. Jag fick direkt ont i huvudet av att gå in dit. Visste inte alls hur jag skulle bete mig. Den första jag träffade på var i korridoren, sen hejade jag på sektionscheferna o de som tittade upp från sina arbetsplatser i kontorslandskapet vilket enbart var en person.  Man hade plockat ihop mina saker och lagt i ett skåp då det var enkelt att plocka med mig det privata. Jag glömde kolla i hurtsen dock, jag kan ha haft anställningspapper där. Sedan gick vi till administrationen för att jag skulle lämna läkarintyget till chefen. Där kom en av tre fram o kramade mig (som tur var den jag gillade mest). En av de andra frågade om det var okej att ställa en jobbfråga, jag sa nej, men h

I ett inlägg för ett tag sedan listade jag mina värsta störningar men jag var nog inte så tydlig med mina strategier att hantera dessa. Vissa störningar kan vi se till att undvika andra är omöjliga och några vill vi inte undvika heller.  1. När många pratar samtidigt eller när det är många olika ljud samtidigt - då kan jag inte göra något. Min strategi: Är att stänga av de ljud jag kan. Att zooma ut om jag är i ett sammanhang där jag inte kan säga åt alla att vara tysta. Att berätta att jag inte kan fokusera om det är fler som pratar med mig samtidigt. Att ha öronproppar i öronen för att stänga av vissa ljud. Att välja dessa tillfällen med försiktighet och inte för många samma vecka.   2. När jag blir avbruten av exempelvis min dotter som vill ha behovstillfredsställelse på en ggr. Min strategi: Att försöka att inte bli irriterad utan berätta för henne att jag ska avsluta det jag håller på med sen är jag tillgänglig. Och då visa med hela mig hur tillgänglig jag är. Ibland kräver

Kvällen började bra, jag la mig redan i sängen vid 21:30 på spikmattan och lyssnade på ljudbok och blev sömning efter en dryg halvtimme. Jag somnade och sov tills 00:00, sen låg jag vaken till kl: 03:00. Gick ner till köket och värmde mjölk och åt en banan, när jag kom upp var dotterns säng tom så jag gick och la mig där. Där sov jag fram till 08:30. Under de tre timmarna jag var vaken hade jag en fruktansvärd klåda över hela kroppen, men främst runt händerna, armarna och benen. Jag ser samband mellan klåda och oro/stress/rädsla.  Nu äter jag frukost i lugn och ro, en kopp te och en banan, för att se om jag får behålla det. Sedan blir det två rostmackor. Och alla tabletterna jag nu tar.  Jag känner mig rätt lugn inför eftermiddagens aktivitet. Så där målmedveten-lugn. Och med en känsla av att det ska bli skönt också, att få det gjort. Vi får se vad jag orkar med när jag är där. Prio ett är att plocka ihop min sjal, yogamatta, kopp, skor och solglasögon.  Prio två är att plocka

En fin komplimang som jag fick av en vän idag var att jag inspirerar med mina egna randiga dagar. Jag kan berätta att jag idag verkligen lyckades göra min dag randig.  07:30-09:00 väcka dottern, sätta på kläder, äta frukost (dessvärre kräkas upp den igen), skjutsa till dagis. Slänga sopor på väg till garaget. 09:15-10:05 Ställde klockan och somnade. 10:05-12:00 Åkte till terapeuten för samtal och hemma igen till kl 12:00. 12:00 Åt lunch, en färdigrätt att värma i micron, under tiden plockade jag ur och i diskmaskinen. Åt lunch och vilade i soffan i ca 30 min. 12:45-13:30 Åkte på landstingsbesök 13:35-15:45 Ställde klockan åter igen och somnade sov i ca 1,5 timme därefter vilade jag. 15:45-16:30 Hämtade dottern på dagis och sedan satt vi och ritade tillsammans.  16:30 kom en från vårt nätverk hem till oss och aktiverade dottern lite, strax därefter kom sambon hem som började göra mat. Jag vilade och bloggade från sängen. Sedan gick jag ner och dukade, därefter åt vi till

Ha ha ha, kanske skulle detta kunna hända oss utmattade också med minne som demenssjuka. Jag var bara tvungen att dela med mig. Visst är det dråpligt, men också lite roligt?

Detta inlägg ska handla om att få snigelpost från en vän som jag inte hör av så ofta som berättar att hon är i en liknande process som jag. Jag känner igen alla tankar, allt kaos som är i början av en sjukskrivning. Det hon sätter ord på i brevet är glasklart för mig, ändå oroar hon sig för att resonemanget inte är tydligt. Hjärnan som inte hänger med, en hjärna som inte kan tänka i lugn och ro. Jag ska svara henne. Jag ska tipsa henne om min blogg. Jag tror hon kommer känna igen sig i mycket av det jag skriver här. Jag ska även tipsa henne att själv skriva, eftersom det hjälpt mig att sortera väldigt bra.  Vi är så många som inte kan leva upp till samhällets krav på att arbete good enough och blunda för det vi skulle kunna göra mer av om vi bara hade lite mer resurser. Det är helt naturligt att vi vill räcka till lite mer, göra ett extra bra jobb där vi ser att det kommer löna sig. Och det finns inte en arbetsgivare i hela världen som stoppar oss i det läget.  Men när vi sen blir

Jag har börjat gå och vaxa benen var sjätte vecka, ska tilläggas att det enbart är från knäna till tårna, jo det är sant, jag har hår på tårna som en hob. Jag gör det för att det unnar mig och för att jag hatar att raka benen. Men jag gör det inte för någon annans skull eller för att jag tycker hår på benen är fel. Jag har oftare haft håriga ben än slätrakade. Idag var det dags igen att lägga sig på den mjuka bädden men en skön mjuk kudde under huvudet. Fantastisk musik spelades i bakgrunden, jag frågade efter vad det var för skiva de spelade. Framförallt spår 3 är så fin. Jag blev så avslappnad där att jag kunde ha somnat. Därför åkte jag hem och lyssnade på Lisa Lynnes skiva Maiden's Prayer på Spotify och somnade efter spår 3 och sov en timme. Idag är en ligga på sängen dag och ta det lugnt. Mina aktiviteter var bra och roliga igår men idag behöver jag vila mer bokstavligt. Det blir att kolla någon serie och bara vara. Sambon och dottern är lediga idag och de verkar också t

Viss musik alltså, vad den kan väcka. Känslor från en svunnen ungdomstid både smärta och tillförsikt. En magisk tid. När sambon spelar Metallica älskar jag honom ännu mer. Han minns det nog inte men jag minns en dag på mellanstadiet när vi var ett gäng som lyssnade på metallica hemma hos någon. Han var där och så även jag. Vår historia sträcker sig tillbaka till år 1992 när vi blev klasskamrater. Viss musik är liksom vår musik. Vi blev inte ett par förrän 2010 men då hade vi varit vänner sedan 1998, innan dess var vi mest klasskompisar. Idag är han min närmsta allra finaste person. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. 

Igår när jag var hemma hos en nyvunnen vän och åt lunch och umgicks med hennes bebis då kände jag mig frisk. Det är något som inte hänt sedan sjukskrivningen. Det är härligt att jag i stunder kan känna mig frisk och liksom njuta av det. Men samtidigt fortsätta att leva randigt och verkligen tänka igenom de aktiviteter jag bokar, om jag orkar med de. Men minnet är fortfarande kasst. Där och då hade vi sådana där fina samtal vi kan ha människor i mellan. På natten när jag låg vaken och äkte tillbaka på dagen så mindes jag inte vad hon berättat för mig.  Det är sorgligt men också bra på något sätt eftersom det tvingar mig att leva i nuet och verkligen njuta av det som händer idag. För imorgon kan det vara borta. Jag kan inte längre samla på mig minnen och leva på att njuta av dem i efterhand. De är liksom ihåliga efter ett par dagar.  Jag minns inte ens på riktigt om helgen som var var en ledig helg med sambon eller en jobbhelg... Och jag litar liksom inte på min intuition längre. Nu

Nu börjar det närma sig det där datumet då jag bestämt med en vän och ex kollega att åka till mitt jobb och hämta en del saker. Det märks i stressnivå. Inatt drömde jag hela natten och att jag var på jobbet och skulle städa ur tre kontor. På ett av mina kontor hade jag en spis och där stod det en köttfärssoppa som jag lagat för 6 månader sedan och under min sjukskrivning hade ingen tagit hand om den och diskat kastrullen.  Jag hade en känsla av att jag vill städa undan mig, min röra och att det var svårt, oändligt mycket svårare än vad jag trott. På mitt vanliga skrivbord var det andra som lagt anteckningspapper i högar och allt kändes jobbigt. Jag var där i flera timmar men blev aldrig klar med att plocka ihop mina saker och rensa bort sådant som skulle slängas.  Min vän gick inte med mig in, hon passade på att gå upp en trappa och hälsa på en fd kollega som börjat jobba på en annan enhet. Så jag var ensam och kunde inte alls strukturera upp uppgiften och genomföra den. Vaknade me

Idag fortsatte vi prata om hälsa ur ett aktivitetsperspektiv och blev återigen påminda om att det inte finns ett recept på hur man ska sova, hur mycket man ska gå och så vidare. Allt beror på vilket sammanhang man lever i. Det är svårt att säga till en småbarnsförälder att du ska sova 8 timmar i sträck, det blir ett hån. Därför kan man utifrån sina egna dygnscirklar fundera på vad som passar det sammanhang man lever i och om man är nöjd med den tiden som man lägger på olika aktiviteter.  Idag pratade vi om hur ofta vi blir avbrutna i våra aktiviteter och vad det är som gör att vi just blir det. Vi fick lista olika störningar som vi råkar ut för och som vi upplever som irriterande. Därefter fick vi välja ut fem av dessa och gradera dem i 1-5, där ett var det mest störande momentet.  Efter det skulle vi gradera varje störning för sig hur störande den är.  Mina fem värsta störningsmoment som irriterar mig och får mig att tappa koncentrationen under aktiviteter är: 1. När många pra

Helgen har varit ganska bra. Händelsen i fredags påverkade mitt psykiska mående så på lördagen var jag rastlös och orolig, arg och ledsen om vart annat. Hade huvudvärk och av ren ångest och ilska städade jag ur förrådet, sedan sov jag och vilade i solstolen i 3 timmar.  Som tur var så var det växlande molnighet. Men den friska luften gjorde susen och huvudvärken försvann. På kvällen var vi bortbjudna på middag och jag bestämde mig att jag skulle följa med. Jag behövde verkligen få andra input än de jag gick och ältade inom mig.  Det blev en mycket trevlig kväll och dottern var på högvarv och trivdes i uppmärksamheten.  Söndagen spenderades med avslutning på dotterns aktivitet och sedan framför handbolls SM. På eftermiddagen cyklade min sambo iväg en runda och jag vaktade grannbarnen och min dotter som lekte på baksidan. Det var en utmaning. Men det gick bra. Kände inte att jag tappade tålamodet. Det var en liten seger för mig.  Mellan middag och läggning av dottern passade jag

Ni vet den där känslan att nu orkar jag inte en sekund mer. Nu behöver jag vara ifred och jag menar verkligen NU inte om 30 sek. Så kändes det nu på kvällen. Det var min läggningskväll men i ordlöst samförstånd hade vi bestämt att min sambo skulle lägga dottern. Dottern blev ledsen och hängde sig kvar. Och jag kände inuti att jag skrek efter luft samtidigt som jag försökte ge sken av något annat.  Efter att de gått upp kommer katten släntrandes. Jag stänger in mig på toaletten och andas. LÅT MIG VARA! Katten ville i och för sig bara påkalla uppmärksamhet då hon ville gå ut. Men ändå. På randen finns inget tålamod kvar. INGET! Det var en randig dag fram till eftermiddagen. Jag visste det skulle bli krävande. Jag var beredd på det. Först massage, sen hämta dottern, sen åka på en urnsättning och sedan hem till mina föräldrar - utan vila mellan. Omöjligt uppdrag utan att bli enormt trött. Väl hemma hos dem får man stå ut med kommentarer som: åh men du ser så pigg ut.... Jasså jag hål

" Kära mamma, Du har påpekat för mig att jag är aggressiv och jag har slagit det ifrån mig. Det är så främmande i alla andra relationer jag har. Men nu har jag kommit på att i relation till dig är jag aggressiv och passivt aggressiv - alltså att jag drar mig undan. Det beror på att vi inte har någon bra balans i vår relation. Du går över min gräns och det får mig att känna mig trängd.  Vi har båda 100 % ansvar för 50 % av vår relation. Jag tror att du av omtanke, kärlek och en inneboende känsla av att inte duga precis som du är, alltså utan att prestera som mamma försökt ta över ansvar. Du har velat hjälpa och underlätta av kärlek och omtanke. Kanske också för att kunna stå ut med din egen oro/ångest.  Men på min planhalva har jag bara känt mig trängd. Jag har blivit aggressiv och känt: låt mig vara - jag klarar mig själv. Jag har även känt mig ledsen över att min egen mamma inte ser hur kompetent jag är, att jag kan ta hand om mig själv. Jag har också känt mig ledsen över a

Pod om ångest och panikångest Tack  By little Nea  för dina tips på bra poddar, artiklar etc. Jag gillade denna mycket. Gav mig något att lyssna på den här tjejen. Och hur hon bemöter och tänker kring anhöriga som vill förstå men som också mer än allt vill ha tillbaka den "gamla Tessan". 

När vi är stressade under lång tid och lever med upplevd tidspress och känslan av att inte räcka till slutar vi göra saker som tar tid från det som vi upplever att vi inte hinner med. Så från att ha vigt tid till träning, träffa kompisar, gå på konserter, shoppa etc, börjar vi istället ha ett dygn som bara går ut på att sova, ta hand om hushållet, djur och barn ev även andra närstående och jobba.  Det gör att vår behållare av lust och vilja sakta dräneras. I början märks det inte så mycket på oss att den sinar. Men när vi når symptomgränsen kan man uppleva att allt kommer på samma gång. Värk i axlar och rygg, problem med tarmen, hjärtklappning, ytlig andning, multitasking på hög nivå, minnesstörningar, irritation, humörsvängningar, känslan av att vara annorlunda. Man drar sig undan ännu mer, skapar distans. Man upplever att man inte kan koncentrera sig.  Fortsätter man ändå pressa sig själv så väntar en utmattning och då har du helt dränerat behållaren med lust och vilja. Inget är

Jag har precis läst igenom hela maj månads inlägg som förberedelse för min tid hos terapeuten idag. Jag inser att maj månad har innehållit många bra dagar i stadie 3. Här är:  blogginlägget om stadierna . Vädret har varit bättre och jag har vistats ute mer än i aprilmånad, det är en bra medicin. Jag har peppar peppar, ta i trä inte varit så sjuk heller. Maj har varit en bra månad.  Samtidigt har jag upplevt mycket ångest i form av panikångestattacker och sömnen har inte varit sammanhängande många nätter. Trots det har jag inte dippat så mycket i mitt psykiska mående som jag nog skulle gjort för 6 månader sedan.  Jag ser ändå med tillförsikt på framtiden. Det finns definitivt saker som oroar mig. Men dessa pratar jag och min sambo om och vi försöker ha både plan A, B och C.  Kanske är en stor skillnad att jag nu skiljer på vem jag är och vad jag upplever. Jag är inte min ångest, den definierar mig inte som person. Jag har den, jag har haft den länge i en form och till och från i e

Det blev ett litet brejk från bloggen. Brukar ju inte uppdatera så mycket på helgerna. Men på måndagarna brukar det komma ett inlägg. Helgen bjöd både på en dålig och en bra dag. På lördagen mådde jag konstigt vid frukosten, jag tänkte det kunde vara ångest så jag försökte omfamna den och lugna ner kroppen med andningsövningar, men sen fick jag en hostattack och kräktes i min kupade hand på väg till toan. Det är så j*vla svårt att veta när jag mår illa och när jag har ångest, det är typ samma symptom.  Efter att hela frukosten landat i handfatet och orsakat stopp... så hade jag ont i huvudet och kände mig allmänt svag och utan energi. Då kändes det helt övermäktigt att jag skulle vara ensam med min dotter fram till kl: 18.00.  Istället för att lida i det tysta och bita ihop skrev jag ett sms till min sambo och berättade hur läget var och att jag önskade att han kunde komma hem tidigare. Han ordnade så att han kom hem vid 14:00 istället och hade då köpt med sig Mc Donalds. Eftermidd

Klicka här -->   Kärlek och omtanke Imorse gjorde jag den efter frukost och röjning av köket, ett sätt att aktivt vila. Det gick bra, ingen ångest :) Men svårt att andas ut. Gör dock så gott jag kan och är omtänksam mot mig själv. Det är så här just nu och då får det vara det.  Jag har delat denna video förut och kommer nog fortsätta göra det en ggr i månaden, dels för att påminna mig själv och dels för att sprida den till fler.  Jag är stolt efter att ha vilat och samtalat med en vän i telefonen orkade jag påbörja projektet sortera i garderoben. Kändes så skönt att lägga undan alla kläder som är för små eller för vintriga. Plötsligt har jag en lätt känsla i kroppen när jag öppnar min garderob. Jag är inte klar än. Men kommit en bra bit på väg.  Efter lunchen ska jag vila fram tills babysimmet jag ibland följer med på som sällskap. Därefter vila, hämta dottern på dagis, ner till apoteket och sen köpa fredagsgodis. Sambon jobbar sent men kommer hem så att han kan ta läggninge

Ja livet är som en lök numera. Jag skalar av ett lager och kommer till nästa. Får insikter, känner mig klokare, lite mer tillfreds, sen krisar det till sig och jag kan skala av ytterligare ett lager.  Jag har nog ett par lager kvar innan jag till fullo förstår vad som hänt mig och hur det kommer påverka mig och mitt liv framöver. Men tills nästa lager är redo att skalas får jag göra det bästa med det jag har just nu.  Ett lager lök betyder både kaos, förvirring och sorg men också insikt och tillförsikt att jag en dag kommer få tillbaka något värdefullt efter allt skit och slit som jag nu går igenom.  Sömnen är katastrofal just nu. Jag ska prata med läkaren, men jag är skeptisk mot att äta medicin. Det känns som jag blivit en pillertrillare. Har ni några tips? Det jag själv inser att jag bör göra är att som rutin göra en avslappningsövning innan jag ska gå och lägga mig, yinyoga, meditation eller något liknande. Men blir det ett krav, då kommer det liksom inte bli gjort.  Inat

Det kan ha varit en panikångestattack jag fick i tisdags under BK-lektionen. Jag har googlat lite och läst andras berättelser om liknande upplevelser. Ångest som framkallar kräkning. Och mitt låga blodtryck gör att jag oftast svimmar innan jag ska kräkas.  Jag har fobi för att kräkas och svimma tycker jag är enormt obehagligt, men under de senaste 6 mån har jag gjort det rätt mycket och liksom fått rutin på det. Nu är det inte lika läskigt längre, jag dör ju inte.  Men det där känslan när man inte kan andas och det sitter något i halsen som inte försvinner. Man får hjärtklappning och känner sig varm i kroppen. Det är enormt obehaglig. Det har kommit i samband med att jag legat ner för att sova, vila eller som sist då göra en kroppsresa.  Så det finns samband mellan händelserna.  När jag försöker komma i kontakt med kroppen och slappna av. Då kommer en "kroppslig" ångest som inte är kopplad till några särskilda känslor eller tankar.  Har ni erfarenheter av panikångest?

Utmanade mig själv idag. Jag föreslog för vännen jag skulle träffa idag att vi skulle ut och äta istället. Dagen gav vila och återhämtning precis som jag hoppats. Och även om det är jobbigt att köra bil och hålla koll på allt som händer, ni vet uppmärksamheten... så gick det bra. Och trots alla motorljud och mycket folk i centrum så gick det bra.  Jag kom på att jag inte behöver promenera och titta rakt fram, jag kan titta lite snett ner så slipper jag störas av för mycket synintryck.  Vi hade en genuint trevlig stund tillsammans jag och min vän med mycket prat om utmattning såklart men också arbete, familj och framtidsplaner. Vi satt på restaurangen i ca 2 timmar. Det var precis lagom, på vägen hem hade jag lite huvudvärk men det släppte när jag kom hem.  Det är svårt att begränsa trevliga stunder, ibland vill jag mer än vad jag orkar. Så ignorerar jag när jag börjar få svårt att samla tankarna, komma ihåg vad det var jag skulle säga, inte riktigt förstår sammanhangen, börjar pl

En mycket bra podcast om utmattning där de talar i lugnt tempo och låg ton med en expert samt en drabbad. Bra för oss som är utmattade, bra för anhöriga och för de som är intresserade. Min önskan var att man under punkten arbetsmiljö på APT lyssnade på detta tillsammans och sedan diskuterade. Det skulle om något förebygga sjukdom och synliggöra ohälsosam stress. Men arbetsmiljö fortsätter handla om mikrovågsugnar, kylskåp och andra fysiska ting.  Hälsopodden om utmattning och stress En kortfattad artikel om vilka som drabbas av utmattning:  Det här borde alla veta om utmattning

Recept på god hemgjord milkshake:  två matskedar jordgubbar (förra säsongens) två pinnglassar två frysta övermogna bananer ca 1 dl mjölk några blad basilika Mixa samman och servera. Gott och fräscht.  Dagen idag känns som lite bättre än igår, men natten innehöll väldigt lite sömn för min del så det blir att ta det lugnt idag. Efter jag lämnat dottern på dagis gick jag en kort promenad på 15 min, så nu har jag gjort det.  Nu ska jag sippa på min milkshake och ligga i soffan, sen får vi se efter lunch om jag hittar på något kreativt. 

Över saker jag inte kan kontrollera men som jag absolut inte gillar. Exempel: Min dotter har en aktivitet hon går på, nu vill en mamma som har barn på samma dagis att hennes dotter ska börja i samma aktivitet som min dotter. Det blir väl roligt säger hon. Och jag tänker nä!! Det blir varken roligt för min dotter eller för mig som måste prata med dig under tiden jag väntar. Min dotter och hennes barn går inte så bra ihop och vad jag förstår tror jag min dotter tycker det är skönt att inte någon från dagis är med på aktiviteten. Det blir ett sammanhang där hon kan vara någon annan än den hon blir på dagis.  Nu har jag stresspåslag eftersom jag inte vet och inte kan kontrollera så att det inte blir som mamman tänkt i höst. Mitt enda hopp är att hon väljer en vardagkväll istället för aktiviteten medan vi kommer fortsätta med helggruppen.  Visst är det hemskt. Är jag en hemsk människa som tänker så här? Jag går inte ihop med henne, det kanske är på ett personlighetsplan eller så är de

Not my cup of the - och därför antagligen det jag behöver mer av. Men kanske andra övningar än de sjukgymnasten lärt ut hittills. Vet inte om ni minns mitt förra inlägg om det, men då var det så svårt att göra den stående övningen då det gjorde ont precis överallt och jag fick jättemycket olustkänslor i kroppen.  Idag när vi skulle göra om den stående var det samma sak. Och jag tänkte för mig själv, ska jag verkligen tvinga mig göra något som får mig att må dåligt. Nej, så jag satte mig ner på golvet och försökte hänga med så gott det gick.  Övningen efter var en liggande kroppsresa, jag hade block under knävecken och kudde under nacken. Det började bra även om jag hade fortsatt ont i kroppen och registrerade att det inte kändes likadant på vänster sida som höger sida. Vänstersidan gjorde ont och högersidan kände jag inte alls.. Var tvungen att känna med handen om min högersida låg i golvet - och det gjorde den.  Jag började precis flyga i väg i avslappning när jag plötsligt börj

Det är en enorm lyx att ha rekreationen precis utanför dörren. Jag pratar om skogen. Den är inte stor, inte särskilt djup men den har det som skogar har. Lugn, träd, fågelkvitter och vitsippor. Nu när det blivit varmt ute är det ingen match att få en dos av skog varje dag och det gör enormt mycket för min kropp och själ.  Jag fortsätter att göra dagarna så randiga som det går. De dagar jag lyckas märker jag att det blir veckor där energinivån håller sig på bra en bra och hållbar nivå. De dagar då vilan och ensamheten uteblir får konsekvenser. Vila behöver jag, men lika mycket behöver jag ensamheten.  Därför är måndagar inte så jobbiga längre eftersom det betyder barn på dagis några timmar och sambo på arbetet. Bara jag, katten och de feta humlorna som umgås. Ibland orkar jag inte ens med katten. Ibland stänger jag henne ute eller stänger in mig. Men det är likadant med bedjande hundögon som med bedjande kattögon. Ju mer jag inte vill desto mer vill hon.  Söta lilla kattskrälle, j