Utmattningsparentesen

Idag har jag ingen ork och jag kommer på mig själv med att leta efter orsakerna till denna plötsliga brist på energi istället för att bara acceptera. Idag är en sådan dag där jag sovit efter dagislämning, ätit lunch och lyssnat på diverse dokumentärer och sommarprat efter lunch. Jag mår inte bättre av att rada upp eventuella orsaker i huvudet. Jag mår bättre av att landa i och acceptera läget.  Hade ett missat samtal från min mamma, medan jag tog min morgonlur hade hon ringt. Det tog 3 timmar innan jag orkade lyssna på meddelandet och sedan sms:ade jag ett svar på hennes fråga. Det var en fråga huruvida hon skulle hämta upp mig efter jobbet för att åka och fira min moster. Jag skrev att det passade illa idag. Utan att förklara varför. Hon accepterade det.  Allt måste inte förklaras jämt o ständigt. Jag måste påminna mig om det. Det måste inte hittas förklaringar till allt. Och ibland finns det heller inga lösningar. Allt går inte att lösa. Såsom döden, den kanske bara går att skjut

Hade lite tråkigt på kvällskvisten efter att jag däckat efter middagen -  så jag gjorde detta personlighetstest som By little Nea tipsade om. Dagen blev randig trots aktiviteter som tog energi, men som också gav energi. Aktiviteter som främst gjordes tillsammans med andra. Så glad att jag just nu orkar så mycket mer än bara för en månad sedan. ca 07:00 Vaknade 07:30 gjorde frukost till mig och dotterns, jag åt på altanen 08:00 Vilade i solsängen på altanen och bloggade 10:15 Duschade 10:20 pratade med mvc i telefon 10:30 torkade håret 10:50 Tog bilen till optikern 11:00-11:45 hos optikern 11:45-12:00 Handlade lite godsaker till pappa 12:00 Åt lunch  12:30 Åkte i bilen till Leos Lekland 13:05-16:00 på Leos Lekland i en enskild vrå med först hörlurar sedan öronproppar och sen hörlurar igen. OFÖRSKÄMT lugnt. Sambon lekte med dottern. 16:05 Ta bilen till sjukhuset och hälsa på pappa 17:30 Ta bilen hem och köpa mat på Mc Donalds på väg hem 18:30 Äta middag 19:00 Vila i sof

Jag sitter med hörlurar på Leos lekland, sambon och dottern leker medan jag har fötterna upp i en soffa. Som tur är så är det inte alls mycket folk här.  Jag har funderat över uttrycket "det är tanken som räknas". Är det verkligen så att det är tanken som räknas? Som om vi alla vore tankeläsare. Jag tänker exempelvis på det faktum att mina kollegor o chef inte hört av sig så mycket under min sjukskrivning. De har säkerligen tänkt på mig, men är det verkligen då tanken som räknas? Inte har jag mått bra av att de tänkt, men hade de kommunicerat att de tänkt på mig då hade jag mått bättre. I många situationer som inte är okej kan folk förklara sitt beteende med att det ändå är tanken som räknas.  Men att tänka är inte Good enough alla ggr. Och även om personer har goda intentioner kan beteendet ändå vara ytterst sårande. Så tänker jag en tisdag på Leos lekland. 

Vi fick intervjua varandra om hur vår dag hittills sett ut och skriva ner den andres aktiviteter med tidsangivelser därefter fick vi fundera på några frågor såsom vilka aktiviteter tog energi och vilka gav. Vilka gjorde vi ensamma samt med andra, var det några roliga aktiviteter respektive tråkiga? Det var en riktig ögonöppnare.  Särskilt för henne som jag intervjuade. Hon hade börjat intervjua mig och kommenterade oj vad du hunnit med på förmiddagen. Fast mina aktiviteter inte ens upptog en halv A4. Och hennes 1,5 A4, när det kom ner på pränt insåg hon hur mycket hon ändå gjort och bollat med under förmiddagen som mamma till tre barn, som dessutom var sjuka. Det var bra för henne att se det.  Min uppenbarelse var att vi i mitt parförhållande är rätt bra på att tillåta varandra att få avsluta aktiviteter, ofta tar den andre hand om dottern medan den ene lagar mat exempelvis. Vår familj har förändrat mönstren sedan min utmattning, vi lunkar mer och funderar på aktiviteter utifrån

Nu väntar en vecka med sambon hemma. Det känns så lyxigt! Men idag fick jag erfara stress  och rastlöshet. Det är mer stressande att ha både han o dottern hemma än att vara ensam. Det är svårt att inte göra något tillsammans med andra.  Sambon kläckte ur sig vid middagen att han kände att han var på dåligt humör. Något behov är inte tillfredsställt replikerade jag, jag hade märkt att allt inte stod rätt till. Han säger då han han skulle behöva en vecka ledigt utan att behöva anpassa sig till andra. Att han också har behov av återhämtning i ensamhet.  Vet ni? Jag är så stolt över honom att han kan komunicera sina behov med mig och att han numera säger hur han mår. Det är ju inget konstigt att hans behov liknar mina. Jag sa att det är helt okej för mig att han drar sig undan och vilar såsom jag gör. Vi är ju båda introverta och tankar energi i sällskap med oss själva. Efter middagen hade vi pappa-spa. Vi gjorde iordning en skön bädd åt honom på golvet och sedan fick han rygg, arm och han

Imorgon ska jag på möte i min jobbstad, jag ska träffa en person från HR och min chef. Syftet med mötet är att göra en ram för hur och när jag och HR-personen ska träffas under min föräldraledighet. Hon ska nämligen hjälpa mig att matcha mina behov/kompetenser mot tjänster i kommunen. Vad jag förstår kommer vi prata risk- och friskfaktorer utifrån den utmattningen jag lider av. Det känns mycket bra att redan nu ha skapat en kontakt.  Även om tanken på jobb är långt bort så vill jag inte gå och oroa mig allt för mycket under föräldraledigheten. Så var det nämligen förra gången, då jag var tvungen att samtidigt söka jobb.  Min förhoppning är att jag och HR personen kommer träffas ett antal ggr och att min chef håller sig i bakgrunden. Sen får vi se hur landet ligger 2017 vad som är bäst för mig. Mina tankar nu: Börja med 50 % (om inte utmattningen fortfarande är påtaglig), gå upp till 75% max Ett arbete där jag inte är i frontlinjen bra arbetsmiljö, fina kollegor Arbete med vux

Regnet öste ner idag, verkligen öste ner. På förmiddagen bestämde vi att vi skulle åka på bio efter lunch och överraska dottern att även faster skulle följa med. Äta frukost vila Plocka fram bebissaker vila göra sig i ordning åka bil / lyssna på Lisa Lynne och blunda - typ vila Hämta faster Åka till Heron City - mardrömmen för alla med utmattningssyndrom, alla med ljud- och ljuskänslighet och socialfobi. Särskilt en regnig dag. Det var proppfullt med människor.  Köpa godis - se på biofilmen Dottern ville efter bion till leklandet bredvid och det blev stor besvikelse när hon insåg att det inte skulle hända idag. Jag hade klarat mig ganska bra tills nu... Nu blev ljudet övermäktigt. Och även under biofilmen kom huvudvärken smygande, det var snabba kast, snabbt prat, ljus som blinkade etc.  I kompensation för besvikelsen gick sambon och dottern för att köpa en heliumballong (Elsa såklart modell stor) medan jag drog mig lite längre bort och stoppade i öronpropparna.   Känslan

Den där känslan när man orkar skicka iväg ett sms men sen inte orkar svara på svaret. Jag har haft två lugna dagar som mest spenderats med att sova, äta och hämta och lämna på dagis. Det var välbehövligt efter en intensiv period. Så jag unnande mig dessa dagar i soffan.  En annan känsla... när jag ser att jobbet har sommaravslutning men då man inte själv blivit inbjuden. Jag tror inte de fattar hur det känns. Det är bättre att få en inbjudan och tacka nej än att inte få en inbjudan alls. Jag är inte unik, det är ett mönster som arbetsplatsen haft sedan tidigare, de sjukskrivna som jag vet har inte heller blivit inbjudna till saker. En inbjudan är ett tecken på att man tillhör även om man inte är där dagligdags. Men det kanske handlar om bakvänd omtanke, fast jag förväntar mig mer av en arbetsplats där man utför socialt arbete med människor i utsatta situationer. Att vara utmattad och sjukskriven är en utsatt situation. Min chef undrar varför hon misslyckas med rekryteraringar, jag tr

DN idag: "Mindfulness och självhjälp räcker inte. För att förhindra allvarlig utbrändhet krävs mer drastiska åtgärder, säger professor Torbjörn Åkerstedt. ”Ju längre tid man låter det pågå, desto längre tid tar det att komma tillbaka.” Varför hamnar man i utbrändhet trots tidiga varningssignaler? – Ofta vill man visa sig duktig och få ett bra rykte eller bli ansedd. Det fungerar ofta så länge som allt går bra, men om något går snett och man måste lägga in extra energi så kan det snabbt gå utför. Trots att det kan vara svårt är lösningen på en ansträngd situation att minska arbetsbelastningen. – Har man en svår situation är det nästan omöjligt att hantera med mindfulness och individbehandling. Det är inget fel på de metoderna, men man måste plocka bort orsaken till problemen, säger Torbjörn Åkerstedt. Därför tänker jag att en sjukskrivning blir nödvändig och kanske även ett byte av arbetsplats. Men sen kan en utmattning ha andra orsaker också, den behöver ju inte

Första dagen som solitär sedan minst 10 dagar tillbaka. Jag kan säga att det var välbehövligt. Även om jag vilat med familjen hemma så är det inte samma sak som att vara ensam hemma.  Jag hade lite eventuella planer på att koka sylt men efter två avsnitt av Penny Dreadfull somnade jag i soffan och vaknade 12:30, minst 1,5 timmes sömn senare. Så skönt, så avkopplande och nu har jag bestämt mig för att vara i soffan fram tills jag ska hämta dottern från dagis senare.  För mig är återhämtning: Skog/natur Ensamhet Sömn läsa/lyssna på böcker trädgårdsarbete Efter bebis kommer ensamtiden försvinna. Jag hoppas och tror ändå att det kommer att kännas som det gjorde med min dotter. Den tiden man har när barnet sover räcker för återhämtning och att promenader med vagnen kan fylla på med energi om jag går i skogen. Långsamt. Jag är ingen mamma med mål att tappa gravidkilona så snabbt som möjligt.  Härom veckan såg jag en mamma som jag sett på babysimmet utanför gymmet, där min dotter

Mitt utmatningstillstånd har länge varit det mest primära och på ett sätt har det varit enormt skönt men också sorgligt att gå miste om en upplevelse av en graviditet på det viset. Men sedan ungefär en månad tillbaka så upplever jag utmattningen som det sekundära tillståndet och istället graviditeten som primär.  De båda tillstånden påminner ju om varandra då vila, lugn och ro är det som är eftersträvansvärt i båda fallen. Men känslan när graviditeten tog över mer och mer var ändå befriande på något sätt. Graviditeten klassas ju inte som sjukdom så jag kände mig plötsligt lite frisk, trots fortsatta utmattningssymptom.  Så nu tänker jag njuta av graviditeten den tid som är kvar och sen får vi se hur det blir när bebisen kommer om utmattningen blir lika primär som den varit under våren eller om den fortsätter vara sekundär.  I väntans tiden fortsätter jag med randiga dagar,  bromsa min ambitiösa sida och be omgivningen om hjälp. Jag lyssnar på kroppen och tar hänsyn precis som tid

Det kommer inte komma ett vettigt inlägg här förrän tidigast på tisdag nästa vecka. Då kommer jag även ha ork och tid att läsa era bloggar, de jag följer. Min dotter är hemma och är världens friskaste sjukling och min sambo har vabbat. Så mina vanliga lugna dagar har uteblivit.  All tid till vila jag fått har jag sovit med min playlist eller lyssnat på storytel. Jag har inte ork till något mer. Men jag tänker en hel del, så nog kommer nog ett par inlägg nästa vecka när dottern förhoppningsvis är på dagis några timmar om dagen igen.  Hoppas ni har tålamod med mig :)  Jag kan dock säga att jag har skalat av ytterligare ett lager lök och känner att jag nu fått nya djupare insikter om mig själv. Jag är fortfarande så oändligt tacksam för utmattningen och chansen till på nytt födelse. Känner mig typ frälst! :-O

Det blir en dag i sängen. Nästan vant mig vid att vara frisk men så smög sig en förkylning på, i natt var det överjävligt. Ont i halsen, täppt och sömnlös. Den lilla sömn jag fick bestod i stressdrömmar om både arbete och mina föräldrars fest som går av stapeln denna helg. Jag ska senare idag till frisören och laddar för det. I övrigt blir det att verkligen ta det piano. Det var ett bra tag sen sist jag låg en hel dag i sängen. Jag tror jag klappar mig själv på axeln för att jag lyckats göra mina dagar randiga.  När jag vilar mellan aktiviter, kan vara att äta frukost, lunch, duscha. De små aktiviteterna kan ta lika mycket energi som de större brukar jag lyssna på ljudbok eller musik. Lisa Lynnes album Maiden's prayer är så bra. Jag lyssnar på den och sedan brukar jag somna. Ljudbok lyssnar jag på när vilan är en vaken vila. Just nu håller jag på med Margit Sandemos serie Häxmästarna. Om jag inte vill lyssna på något särskilt men ändå koppla av lägger jag mig på altanen i solsä

De senaste dagarna har jag utmanat med aktiviteter utanför hemmet med vila emellan. Det har gått förhållandevis bra. Jag är glad att min sambo och jag är på samma nivå nu och att vi med gott samvete kan tacka nej till saker och bara vara hemma och skrota en hel dag tillsammans. Det var välbehövligt i lördags.  I fredags var jag 2,5 timme med min dotter på hennes förskola därefter sov jag två timmar innan jag hämtade dottern och en kompis med mamma följde med hem. De var hemma hos oss i 3 timmar, först gick det bra, men på slutet kände jag paniken växa, men då kom min sambo hem och de åkte hem.  På söndagen var det ett event i närheten av oss och som vi besökte i max 2 timmar vid lunchtiden. Det var inte så mycket människor där, vilket var skönt. Sedan vilade/sov jag i någon timme. På eftermiddagen åkte vi till en familj där vi var i 5 timmar (!!!) men det gick himla bra. Det var så avslappnat och de vet att vad jag går igenom så det gav mer energi än vad det tog.  Familjen har oc

Jag blir så trött ibland. Det är som min hjärna vill älta problem och har jag inga egna då ältar  jag andras problem. Det var en natt här då jag ältade en bekants relation och en grej hon berättat för mig. Antagligen för att jag blev lite provocerad av det hela. Men varför ska jag ödsla energi på det mitt i natten...  Förut hade jag nog försökt råda henne i den där situationen som blev då hon berättade det men nu håller jag mig på min kant. Observerar och lyssnar i stället och ber hon om råd då är det en sak, men det gjorde hon inte. Hon var inte så intresserad av vad jag hade att säga överhuvudtaget.  Så det jag låg och funderade på under natten var varför jag går igång och hur jag ska hantera det på min kant. Jag ska inte lägga mig i något som jag inte kan påverka. Och det lilla jag känner och förstår mig på henne så skulle det ändå inte sluta bra.  Jag tycker om henne som den bekant hon är, vår relation kommer inte fördjupas mer än den redan gjort och det är okej.  Jag är så

Jag har haft ett par riktigt bra dagar där jag orkat med aktiviteter och klarat av att prioritera vila emellan. Jag känner att jag just nu har en top, jag mår bra! Det är lite läskigt eftersom det jag nu ska träna på är att bromsa mig annars åker jag ner igen. Ni minns den där bilden på behållaren va? Att bara för att man mår bra är man inte i toppen av behållaren. Kanske är man på hälften. Det fick jag erfara idag när jag trots energi, lugn och vilja la mig för att lyssna på lugn musik i soffan och somnade. Uppenbarligen behövde kroppen vila även om huvudet sa kör på.  Jag tänker just nu mycket på framtiden och vad jag ska göra om jag inte ska fortsätta med socialt arbete fram till pensionen. Jag är snart 34 och längtar efter min pension för det ger en frihet. För mig representerar pensionen allt som ett arbetsliv inte har givit mig hittills. Jag har lite idéer och plötsligt har vägar som varit helt stängda för mig öppnats upp och det är bara mitt självtvivel som tidigare stoppat mi