Radio silence
Hej igen!
Intervjun gick bra, jag blev erbjuden jobbet och ska nu bara träffa föräldrar så att de godkänner mig. Hurra för det. Det händer mycket positivt nu med mig. Även om livet är livet med en portion oro och så vidare så tacklar jag det bättre nu.
Jag har trappat ner medicinen och den enda biverkningen jag känner av är att jag har tillgång till tårar igen. Jag är lättrörd, jag gråter av glädje och sorg. Men det gör ingenting. Jag tillåter känslorna när de kommer numera.
Jag är rätt ofta medveten i nuet och i kroppen. Jag känner axlar som spänns, benmuskler som har ont, fötter som behöver träning.
Jag är glad att jag har en dotter som vill lyssna på mindfullnessövning innan hon somnar, det har blivit rutin och det mår både mamma och pappa bra av. Här kommer ett tips på en gratis övning:
Medveten närvaro - övning för barn
Jag brukar om jag orkar själv hitta på en kroppsskanning eller 10 djupa andetag eller tre saker som känns, hörs, doftar och syns. Ibland lyssnar vi på övningar till vuxna på tid att leva.se eller så söker vi på you tube. Efter övningen blir det kli och klapp och reiki musik på spotify. Det är en lugnare unge om kvällarna. Sällan som hon vaknar om nätter och kommer in till oss nu.
Som ni märker är bloggen inte längre en livsnödvändighet. Jag kommer inte överge den helt, men uppdaterar när andan faller på. Jag klarar av livet numera, jag till och med lever det. Det känns så skönt att jag inte längre bara ÖVERLEVER, utan nu verkligen NJUTER och LEVER.
Det blir bättre. Sakta, sakta så blir det bättre. Vägen dit är att vara ödmjuk mot sig själv. Vara sin egen bästa vän och sätta ord på det som händer, både i och utanför dig. Vila, vila och vila och skala av, dra ner på kraven, våga vara dålig, våga vara sämst. Träna på att göra tvärt om mot det dina tankar vill att du ska göra. Och be om hjälp. Du är inte ensam.
Kramar från Fröken F
Intervjun gick bra, jag blev erbjuden jobbet och ska nu bara träffa föräldrar så att de godkänner mig. Hurra för det. Det händer mycket positivt nu med mig. Även om livet är livet med en portion oro och så vidare så tacklar jag det bättre nu.
Jag har trappat ner medicinen och den enda biverkningen jag känner av är att jag har tillgång till tårar igen. Jag är lättrörd, jag gråter av glädje och sorg. Men det gör ingenting. Jag tillåter känslorna när de kommer numera.
Jag är rätt ofta medveten i nuet och i kroppen. Jag känner axlar som spänns, benmuskler som har ont, fötter som behöver träning.
Jag är glad att jag har en dotter som vill lyssna på mindfullnessövning innan hon somnar, det har blivit rutin och det mår både mamma och pappa bra av. Här kommer ett tips på en gratis övning:
Medveten närvaro - övning för barn
Jag brukar om jag orkar själv hitta på en kroppsskanning eller 10 djupa andetag eller tre saker som känns, hörs, doftar och syns. Ibland lyssnar vi på övningar till vuxna på tid att leva.se eller så söker vi på you tube. Efter övningen blir det kli och klapp och reiki musik på spotify. Det är en lugnare unge om kvällarna. Sällan som hon vaknar om nätter och kommer in till oss nu.
Som ni märker är bloggen inte längre en livsnödvändighet. Jag kommer inte överge den helt, men uppdaterar när andan faller på. Jag klarar av livet numera, jag till och med lever det. Det känns så skönt att jag inte längre bara ÖVERLEVER, utan nu verkligen NJUTER och LEVER.
Det blir bättre. Sakta, sakta så blir det bättre. Vägen dit är att vara ödmjuk mot sig själv. Vara sin egen bästa vän och sätta ord på det som händer, både i och utanför dig. Vila, vila och vila och skala av, dra ner på kraven, våga vara dålig, våga vara sämst. Träna på att göra tvärt om mot det dina tankar vill att du ska göra. Och be om hjälp. Du är inte ensam.
Kramar från Fröken F
Kommentarer