Utmattningsparentesen

Jag trodde aldrig att jag skulle finna arbetsglädje igen men här är jag nöjd som fisken i vattnet! Jag gillar att vara en del i ett sammanhang också. På mina tidigare arbetsplatser har de inte varit självklart. Det har känts kravfyllt och jobbigt att vara med arberskollegorna och jag har dragit mig undan. Idag kan jag fortfarande känna så ibland men oftare är jag stolt över att jag delar med mig och vågar visa mig sårbar. Jag hoppas jag förmedlar att jag är mänsklig, då jag lätt kan bli en plog som plöjer fram i vilken gyttja som helst. Jag har en urbota kraft som börjat göra sig påmind igen. Jag är som ett uråldrigt träd med starka rötter och tjock bark, med stor krona och löv i alla höstens färger. I mitt träd kan du gömma dig och jag skyddar dig. I mitt träd kan du hitta sockerdricka och ett lugn som vaggar dig i sömn. Jag är på en bra plats i livet just nu och njuter i nuets alla skepnader. Inget är för evigt. Tacksam för min man, mina barn, familj och vänner. Tacksam för att jag

Inget jag gör numera går på autopilot. Det är frustrerande ibland. men också bra, för då är man ju där i nuet och gör en sak i taget. Ska jag försöka göra flera då blir det pannkaka. Min hjärna är skadad. Har svårt med snabba omställningar. Det kan vara om barnen frågar något samtidigt som jag gör något annat. Då måste jag göra vördigt det jag håller på med innan jag kan svara dem. Jag är väldigt känslig för att bli avbruten med det jag håller på med. På jobbet kan jag ibland sitta som en fågelholk, har lång startsträcka att organisera och planera arbetet. Jag har en tanke, och så tappar jag den, så kommer den tillbaka och så tappar jag den. Jag delar upp dagen i aktiviteter, hackar sönder den och sätter alarm innan varje aktivitet som jag absolut inte får glömma. Jag tänker aktivister som tar och ger energi och vilar mellan. Ungarna lär sig att det är okej att vila när man är vuxen och mamma. Visst det kan bli maniskt med för mycket struktur, då jag är ett kontrollfreak, men ju

Oj vad bra jag mår inser jag efter att ha läst lite inlägg här. Jag är stabil i måendet har har de allra flesta veckorna en balans i livet som känns underbar. Vissa veckor är det ekorrehjul igen, men det varar inte mer än en vecka. Hittills iaf. Jag jobbar 50 % på det jobbet jag fick i juni, det blir ca 18,5 timmar i veckan fördelat på tre dagar. Utöver det jobbar jag på timmar 3h varannan vecka ibland varje vecka. Jag sköter för det mesta lämningen av barnen på förskolan och skolan som ligger inom en radie på 10 min från hemmet. Jag har då som rutin att gå en timme i spåret efter lämning. Mindfullness eller medveten närvaro och omtanke om mig själv är två änglar som sitter på varsin axel hos mig. De skapar jämnvikt till kontrollbehovet, stressen och uppvarvningen som kommer utav arbetsflow. Jag tycker det är roligt att arbeta igen. På riktigt trodde jag aldrig att jag skulle känna arbetsglädje mer. Jag är väldigt glad för det. Samtidigt sätter det press på mig att prioritera åte

De senaste dagarna har verkligen varit tuffa för mig och min utmattningsskadade hjärna. Men allt föll ändå på plats igår, ja kanske inte allt men mycket. Efter panikångestattacker, gråt och panik så skrev jag ändå i ett samlat tillstånd på anställningspapper för ett tremånaders vikariat. Personen i fråga var mycket vänligare än dagen innan i telefon. Och jag träffade chefen som jag pratat med tidigare som upprepade att det inte är några problem att ta föräldraledigt de två veckorna det handlar om och att hon vill anställa mig som vikarie inte som timvikarie. Några cigaretter senare landade jag i känslan av att fuldansa sig fram i livet just nu. Och att det är okej. Denna stress har fått mig att börja smygröka igen. Men inte varje dag, och kommer inte tillåta mig att bli beroende. Konstigt nog blir jag lugn av bara vetskapen att det finns ett paket här hemma. Det räcker ibland att tänka på det. Jag fick tid till psykosociala teamet nästa vecka. En person som under sommaren kommer ku

Jobb och prestationsångest delux föreligger just nu. Jag blev med jobb, det strulade till sig och jag blev med nytt jobb. 50% schemaförlagt eftermiddagar/kväll under juni, juli och augusti. Men jag är så snurrig just nu och min hjärna behöver vila så mycket. Jag fräser till barnen. Jag glömmer saker. Jag får inte ihop saker. Fick samtal idag med ett val: skriva visstidsanställning på tre månader då inte berättigad till ledighet i form av semester, så då hamnar jag på minus och måste jobba in de timmarna under sommaren. Frågat om jag kan få tjänstledigt utan lön de två veckor som det handlar om. Jag pallar inte att jobba mer än 50-65% känner jag... jag blir ingen att räkna med här hemma då. Eller skriva timanställning - då jobbar jag när jag kan. Jag vet inte för eller nackdelar och jag måste meddela detta imorgon. Just ikväll jobbar jesper och jag är själv med ungarna. och jag orkar inte med strul. Jag vill bara gå och lägga mig. Jag fattar inte varför det ska vara så krångligt.

Japp jag fick tjänsten på daglig verksamhet på 50 % precis som jag ville <3. Jag börjar introduktionen när lilla E är inskolad på förskolan. Han börjar nästa vecka. Jag är så glad. Detta kommer bli bra :) Nu väntar samtal med min förra arbetsgivare samt med FK. Fröken F

Usch här ligger jag sjuk igen. Förra gången, se inlägg 19/2, slutade det med inläggning för lilla E, dubbelsidig öron- och lunginflammation. Just nu är det bara jag som är dålig och eventuellt även lilla E. Svårt att veta om dagarna, men i natt var han täppt och luktade infekterad som jag.  Jag är i en nyorienteringsfas. E börjar förskolan om ett par veckor och jag har förbrilt sökt jobb sedan en månad tillbaka ungefär. Lagt ut krokar där jag kan. Ska på intervju den 3:e och träffa chef för daglig verksamhet. Känns jättekul och spännande. Ändå ligger jag och oroar mig för framtiden och ekonomin och att det "bara" är ett sommarjobb. Det är den trygghetssökande delen i mig som har panik. Som inte vill nolla SGI:n som inte vet om föräldraledighetsdagarna kommer räcka att täcka upp en halvtid. Det är den utmattningsskadade hjärnan som inte vet hur man ansöker hos försäkringskassan när man inte vet hur mycket man kommer få jobba.  Samtidigt håller jag på med en ansökan om s

Japp, dottern är snart på andra sidan, men febern vägrar släppa taget om henne helt. Men idag ville hon äta godis.. Det ser jag som ett friskhetstecken. Och igår var hon så där bubblig som hon brukar vara, full av prat och upptåg. Sonen insjuknade i lördags/söndags och vaknade idag med 39,9 grader i feber, pipande och flåsande andning. Jag har nattvakat en hel natt och en natt med korta avbrott av sömn. Gav honom febernedsättande och då sov han bättre och till följd sov även jag bättre. Följande två dagar är vi två vuxna hemma och då känns allt mer hanterbart. Men idag har faktiskt rullat på bra. När jag vaknade kände jag lite panik, men jag har känt igen min lilla kille idag och han har lekt och busat när han haft febernedsättande i kroppen. Sovit två ggr. Inhalerat ventoline. Jag blir iskall i situationer som denna. När ens barn är sjuka. stänger av känslor och handlar. Vet att det kan vända sjukt snabbt och att det kan bli läge för inläggning när som helst. Hade jag inte besutti

Jag balanserar bra numera, det får jag ge mig själv kredit för. Ibland ligger jag raklång i sängen några timmar för att kompensera en dag av inre stress och mycket intryck. Men sedan är jag på benen igen. Jag utövar medveten närvaro ofta, minst en ggr per dag. Yogar med barnen på golvet, medan de kravlar över mig. Det är inte tal om att träna på att stå på huvudet eller något sådant avancerat. Men det lilla jag gör mår min kropp bra av. Ta sig ut på promenader gör jag, men jag stressar inte ut. Vissa dagar blir vi inne hela dagar i pyjamas, med typ gott samvete, ibland behöver jag påminna mig om att tankar som "jag borde" inte ska påverka mig. Jag har energi igen. Härom dagen sprang jag med min dotter och sonen i vagnen i en lek, ingen träning i den bemärkelsen utan ett roligt sätt att ta sig fram, springa och hoppa över fantasihinder. Det är så stort att orka vara närvarande i ungarnas lek. Att ha barn är tufft, jobbigt men herregud vad mycket glädje det skänker. Det går

Man kan inte kontrollera sina tankar, man väljer inte hur man mår, men man kan välja att inte lita på på tankarna. Man kan välja att tolka när det inte känns bra i magen som en varningssignal att inte lägga någon stor vikt vid de tankar jag just nu tänker. Helt tvärt emot hur jag fungerat under livet. då jag till största del har litat på mina tankar. Att de fått styra min upplevelse av livet. Ytterliga en insikt ta inte beslut när du är nere -desperat utan ta dem när du är inspirerad-uppe. Upplevelsen av livet handlar om hur du tänker om det. Men du kan inte styra dina tankar så du har ingen skuld. Men när du lär dig hur tankarna fungerar, hur kroppen fungerar kan du stå still i båten när det blåser, utan att bli livrädd. Det kommer att stilla sig. Kroppen söker balans själv, men börjar vi försöka påverka och kontrollera blir det värre. Då sjunker vi djupare och stannar längre kvar. Inte utifrån och in utan innefrån och ut. Det yttre är inte orsaken till hur det känns och hur vi uppl

Jag har mått oförskämt bra länge nu. Det glömmer jag så lätt när jag nu sitter med ångest enda upp i halsen. Jag är i en förändringsprocess från heltid mammaledig till mammaledig + timanställning. Planeringen är att lilla E ska börja förskolan under våren. Både jag och min sambo är i samma träsk, vi kravlar runt och känner att måstena hopar sig. De allra flesta nätterna sover jag inte många sammanhängande timmar. Nu har jag varit på anställningsintervju och lämnat in registerutdrag, varit på informationsmöte och skulle skrivit på anställningspapper om de hade varit klara med löneanspråket. Och jag sitter där på kontoret, ett av många kontor i vårt land och får sådant ångestpåslag att jag blir alldeles matt. Jag är fortfarande enormt känslig för krav och förväntningar. Arbetet handlar om att vara en avlastning för föräldrar samt följa med på aktiviteter utanför hemmet. Men på kontoret frågar kvalitetssamordnaren om jag inte skulle kunna skriva genomförandeplanen. NEJ. Men där sitter